Marion Cotillard
Fantastisk, Vacker och inspirerande.
Tack.
Pepp.
22:42Linn
säg vad vi ska göra i sommar Linda. peppa mig. peppa oss.
22:43Linda
Okej.
Sommaren börjar med att du kommer hem, det är lite kallt i luften men solen värmer oss. Jag är då i Irland men du får umgås med andra människor och vänta på mig. Äta gomat, bada i stugan och älska midnattssolen. Sen åker vi till Grekland och har det charterroligt med vita spetsklänningar. När vi kommer hem väntar sig årets bästa månad, enligt alla, så då har vi picknick i parken med vin, för nu är vi sådana som dricker hela dagarna och vi lämnar aldrig parken fören vi är fulla. Sen kan vi nattbada, dricka på min balkong, äta våfflor, cykla, prata och gå på kupan på lördagaroch eftersom alla har pengar tar vi måndagsöl och tisdagsöl och onsdagsöl.
Sedan fortsatte samtalet i otroligt romantiserad ton. som det alltid gör mellan Fjällström & Jones. Tack för peppen min vän.
Fridens
color my life with the chaos of trouble.
500 days of summer 3 gånger på två dagar. bra skit. Matthew Gray Gubler mannen i mitt liv.
Author´s note:
The following is a work of fiction. Any resembalance to persons living or dead is purely coincideltal.
Especially you Jenny Beckman.
Bitch.
(genialt.)
En mycket bra låt från filmen som tyvärr spelas för kort stund för att nämnas i eftertexten (Enligt Ola). Men efter att ha sett om filmscenen på hög volym några gånger och lite ihärdigt sökande i 30 minuter så hittade jag den. Varsågod.
"What did you learn from your time in the solitaryCell of your mind."
Fridens.
Allt jag gör just nu har ett utgångsdatum.
Om jag går tillbaka i tiden så skrev jag den samma meningen någon gång i augusti 2008. Nu skriver jag den igen men tillvaron ser helt annorlunda ut.
Känslo extreminister?
Senario 1:
Linn och Sara sitter i köket. Det är mörkt, det är kallt i lägenheten och det är vardag. Låter detta som stora problem?. NEJ. Det är mycket små problem. Lösningar på problemen: tänd lampan. rid upp värmen på elementen/ta på tofflor. sluta klaga på vardagen. istället sitter båda på varsin sida av köksbordet likt två 80 åriga tanter och klagar över: Hur kallt det är, hur jobbiga alla dagar är, hur mörkt det är i lägenheten, hur hungrig man är. hur stökigt det är, hur allt är skit. och hur det inte finns något ljus. Sen kom alex och tände lampan. Då insåg Jag och Sara hur mycket vi klagat på allt och frågade oss varför ingen bara gått och tänt lampan.
Senario 2:
Linn och Sara sitter åter i köket men denna gången är båda lyckliga. Sara berättar om sin underbara dag. om en kärleks historia hon hört och om hur precis allt under dagen varit lyckat. Jag berättar om hur rolig lindyhopen var, hur glad man blir av musiken och spelar swing musik som höjjer våran stämningen till max. När allt är frid och fröjd då hyllar vi allt och alla runt oss.
Detta var ett exempel på hur vi fungerar. om något är fel (i detta fallet var det mörkt i rummet) då är allt fel. Så har vi alltid varit. som när i var i polen och hade blivit rånade (inte polens fel) då hatade vi allt i polen.
Medans om något är bra så är allt från gardiner till människor till maten bra. Känslo extreminister?
Nu är de vår och även om Sara faktiskt är en "Allt eller inget" människa så föreslår jag att vi kanske ska prova på mittemellan.
Dedikeras till sara och mig nästa gång vi sitter i ett mörkt kök.
Fridens.
Fresh pots.
Världens underbaraste musiker.
morgonstund har guld i mun.
Jag vakande när jag skulle! Detta är ett enormt framsteg. Jag har ätit och fixat mig och klockan är endast 10! Och jag ledig hela dagen. Ska trotts det soliga vädret fortsätta sy på en klänningen jag hållit på med de två senaste dagarna. de går framåt, toilien är färdig (ärmkonstruktionen blev grym! ska tilläggas.) så nu är det bara att sätta igång. Exalterad JA! Nu ska jag ut genom dörren och ner på panduro för att köpa tråd, njuta av solen och köpa en kaffe för att sen sitta inne hela dagen.
Fridens.
Jag var 17 år för 10 år sen.
Jag och Andrea på mitt jobb pratade om att vara 17 år.
Om hur allt var så annorlunda.
Om hur man aldrig hade pengar men alltid öl och cigg (Andreas ord)
Om hur man aldrig hade pengar men alltid hb, saft och allt för starka cider (mina ord)
Om hur man alltid hade udda frisyrer och piercingar överallt (Andreas ord)
Om hur man alltid hade udda frisyrer och ingen piercing (mina ord)
Om hur allt var så spännande och olovligt.
Om hur man hade panikångest och allt för starka känslor om allt i livet.
Om hur man aldrig kom in på krogen men allt var alltid så kul ändå.
Om hur man drack för att bli mest full och om hur det alltid gick åt helvete för någon.
Om hur man alltid skrattade åt allt dagen efter i skolan.
Om hur man skulle fixade brännvin special till helgen.
Om hur pite dansar och ler var de roligaste som fanns.
Om vems legg man skulle låna.
Och om hur man såg ner på dom där äldre människor och tänkte på hur dom kunde nöjja sig med att sitta hemma hos någon halva natten utan att gå ut. Eller utan att bli så full att man inte kunde stå på benen. (detta har jag dock fortfarande svårt för. finns de på bordet så ska de tömmas.) Eller utan att skrika så fort man druckit en 7.0:a eller att tycka om att säga "jag minns inget från igår".
Nu är jag en av de som vill sitta hemma hos någon av mina vänner en hel natt och inte behöva gå ut. Jag nöjjer mig med lite vin en fredag. Även om jag vill dricka en massa vin sen på lördagen. Min röst har tappat lite av dess decibel, jag har inga udda frisyrer och jag har en lön som kommer varje månad. Men en massa saker är fortfarande spännande. De går fortfarande ofta åt helvete för någon och jag säger tyvärr fortfarande ibland " jag minns inte mycket från igår" även om jag nu blir lite rädd när jag säger det.
Men nu tänker jag istället på hur underbart de är att inte vara 17 år längre. Om hur ung jag fortfarande är, om hur roligt de är att dricka vin sent på kvällen och sitta med mina vänner och analysera varandra. Om hur jag får göra precis vad jag vill och om hur jag själv kan gå på systemet och köpa en brännvin special (skall köpas) utan att behöva gömma den i underklädeslådan och ljuga för mamma när jag kommer hem och luktar rök.
Jag minns en gång när jag låg i en säng. En kille sa till mig: -Berätta för mig hur det är att vara 17 år? Jag minns inte vad jag svarade. men jag vet att om han frågat mig idag skulle jag ha kunnat svarat på det bättre.
Nu ska jag återgå till att smutta på mitt vin. I en lägenhet där inte mina föräldrar bor, men där min familj bor.
Och när jag är 25 år då ska jag berätta om hur de är att vara 21 år.
Fridens.
Je ne parle pas francais.
Om att gå ut och vara anonym och att hångla med gifta män du aldrig ser igen.
De är fint med stora städer. att man kan gå ut på fler än en gata. man kan vara precis hur man vill och man träffar sällan någon bekant. Ibland är Oslo den perfekta mannen han överaskar mig alltid.
(struttar iväg på gatan och vinkar fnittrande till sig en taxi. musiken börjar, zoomar ut över staden.)
Det fjärde budordet;
Fridens.
Finbesök.
'
"We ain’t too pretty we ain’t too proud, We might be laughing a bit too loud, but that never hurt no one"
I´m going to miss you, ya cunt!
Kan vara det bästa som någonsin producerats.
Underbart.
Den lille mannen som gillade att fundera och inte kunde simma.
Är man egoistisk för att man vill att någon som vill dö ska leva bara för att man vill att dom ska leva, eller är man egoistisk om man ömskar att någon som står en nära ska dö, bara för att dom vill det?
Jag väljer att citera Haruki Murakami; "Döden är inte en motpol till utan en del av livet, samtidigt som vi lever odlar vi döden." Denna japanska författare har alltid något klokt att komma med.
Vila i frid farfar. Just nu är den bruna glashästen det finaste jag äger.
Fridens liljor.
Them crooked vultures.
Jag är så otroligt förbannat glad. för them crooked vultures är bokade på Roskilde.
De var allt. Och jo jag ska dit.
Dave grohl, Josh homme, John paul jones. vi ses.
Ha en fin dag. Jag är ledig.
