Då börjar vi på noll och jobbar oss upp.

Måste skriva här nu. för terapins skull. mina vredesutbrott har varit lite för många på sista tiden. Jag började dansa idag igen. otroligt vad roligt det var. att dansa swing (förmodligen vilken pardans som helst) innebär så mycket mera än att bara svänga runt på ett golv och räkna steg. det innefattar iaf för mig som inte är ett stort fan av närhet. att
1: låta folk röra vid en.
2: att titta folk i ögonen och inte på sina fötter.
3: att ge och ta kritik och beröm och lära av andra.
4: att slappna av i kroppen.
5: att tänka att alla (99% iaf) endast är där för att dom älskar att dansa och inte har några baktankar.
6: att lita på folk
7: att släppa allt runt sig. och NEJ jag släpper inte allt när jag är är på gymmet för då kan jag fortfarande tänka på annat och om man har svårt att sluta fundera på saker så är nog det bästa som finns att vara tvungen att koncentrera sina fötter på stegen. sin blick på sin partner, sina nerver på varje förning och hint och sina öron på musiken.
Att dansa är fin terapi alltså. Jag har känt hela veckan att jag dragit mig tillbaka . att vårterminen börjat i min hjärna. att jag börjar få panik över saker ja alltid får panik över. att jag saknar oslo allt för mycket och inte kan nöjja mig med saker.
Det första min dansparter sa till mig idag var: Varför är du i försvarsposition, varför känns du spänd och som att du försöker trycka bort mig?. finns det en bättre väckarklocka än när någon säger det så till en. jag förstod direkt vad han menade. samtidigt som han skrattade till och sa. jag är väl inte farlig slappna av nu för fan så dansar vi!
Jag kan inte mera än tacka dagen dans för en ordentlig väckarklocka.
Fridens liljor.

Kanske tid för att vara possitiv.

Jag kom hem från stockholm för en timme sedan. skrev just raden: Tar tag i mitt liv, med en grön tusch på ett a4 papper. ska stoppa upp den på min korktavla och se till att inte sjuta upp allt och få yber ångest hela tiden.

Jag har varit på charter i grekland och guppat runt på medelhavet tillsammans med mina 4 vänner och försökt bena i varför livet ser ut som det gör just nu. vet inte hur långt vi kom i det hela. som sagt är det väldigt lätt att bara lägga saker på hyllan.

sen har jag varit på fred och kärlek festivalen i borlänge. det har varit en vecka med musik och en massa teens. jag trodde aldrig jag skulle känna mig så gammal, bitter och sliten. gillade att min intelligennivå (som vanligtvis är otroligt hög. . .eller?) sjönk till botten. iövrigt var veckan väldigt kul. levern skrek som aldrig förr igårkväll.
sen kommer jag hem och tänker att allt ska vara frid och fröjd. är det så givetvis inte. nu har jag magont. fick en härlig restskatt från norge. har inte den blekaste aning om jag ska börja skola i happaranda eller stockholm. Och eftersom valet är som att välja mellan 2 år i graven eller två år i livet blir det inte lättare.

En vän till mig säger att jag måste bli mindre bitter. det är fömodligen sant. man gör sina problem helt enkelt.

En dag kom jag på mig själv i tanken: jag orkar inte, jag har nog med problem. om något som inte alls ska ses som ett problem.

Så nu bestämmer jag mig för att vara possitiv,inte romantisera och bli besviken, inte skjuta upp saker, inte klaga, ta ett beslut om skola och vara nöjd, betala min restskatt, aktivera mitt nya bankkort, styra en stugfest och en picknick. Styra upp mitt liv.

Tack för terapin. Fridens.

Jag har skrivit ett brev.

Jag har postat ett brev. jag vet inte vad som kommer hända men jag vet att det var det ända rätta.

Livet är sjukt och hemskt. men allat man kan tänka är att livet är härligt. för så är det.

Fridens.


ÄR DET HIT MAN KOMMER NÄR MAN KOMMER HEM!!??

JAG HATAR LULEÅ. JAG HATAR LULEÅ. JAG HATAR LULEÅ. JAG HATAR LULEÅ.
JAG IFRÅGASÄTTER VEM SOM TVINGADE MIG ATT FARA TILLBAKA HIT. JAG INSER ATT DET VAR JAG SJÄLV VILKET GÖR MIG ÄNNU MERA FÖRBANNAD. JAG HATAR DENNA NORRBOTTENSMENTALITET.JAG HATAR ATT ALLA JAG MÖTER ÄR MEDELMÅTTIGA OCH TRISTA. JAG HATAR ATT INGEN TÅL SKÄMT. JAG HATAR ATT DET ÄR INSEST ÖVERALLT. JAG HATAR ATT DET ÄR TRIST PÅ KROGEN OCH ATT DEN ÄNDA MÄNNISKAN (UNDANTAGET MITT SÄLLSKAP) SOM PRATADE TILL MIG VAR EN KVINNA SOM FRÅGADE OM JAG VAR BISEXULL. HÄRLIGT!
NU LIGGER JAG I MIN UNDERBARA SÄNG. MEN INTE ÄNNS DEN KAN FÅ MIG GOTT HUMÖR OCH DET KAN DEN ALLTID. DÄRFÖR BESTÄMMER JAG NU ATT MIN SOMMAR ÄNDAST SKA BESTÅ AV:

- MINA UNDERBARA VÄNNER. SOM FAKTISKT HAR HUMOR. INTE ÄR TORRA. HITTAR PÅ FINA SAKER SOM INTE INNEBÄR KROGEN. INTE KLÄR SIG I FÖRLITE KLÄDER. OCH INTE HAR LEGAT MED HALVA STAN.
-  MINA FÖRÄLDRAR OCH EN STUGA I KALIX.
- EN BUTIK SOM HETER INDISKA.
- EN STAD SOM HETER STOCKHOLM
- EN CHARTER TILL GREKLAND.
- EN PEACE ANDLOVE OCH EN DAVE GROHL.
- EN MASSA BÖCKER
- EN MASSA HEMMFESTER
OCH EN MASSA MASSA MAT.

HA EN TREVLIG FÖRBANNAD SOMMAR.

Jag hänvisar till detta.

 

http://utochvarglad.blogspot.com/

för att inte glömma äta korv i frysdiskar, tvinga folk att gå ner på knä framför en och åka taxi med öppna bildörrar. Historien om två kvinnor som bör övervakas eller åt minstonne inte dricka alkohol tillsammans med okända människor utan tillsyn.


nu är det lördag soundtracket från Adventureland spelas. jag har vin. jag har choklad. jag har två dagars ledighet. Jag har en resa mot NorrbottN på onsdag. jag har en begravning att sörja över farfar. Jag har en flyresan mot paris om en vecka.

Fridens och go påsk.


Marion Cotillard







 
Fantastisk, Vacker och inspirerande.
Tack.


Pepp.

22:42Linn
säg vad vi ska göra i sommar Linda. peppa mig. peppa oss.
22:43Linda
Okej.
Sommaren börjar med att du kommer hem, det är lite kallt i luften men solen värmer oss. Jag är då i Irland men du får umgås med andra människor och vänta på mig. Äta gomat, bada i stugan och älska midnattssolen. Sen åker vi till Grekland och har det charterroligt med vita spetsklänningar. När vi kommer hem väntar sig årets bästa månad, enligt alla, så då har vi picknick i parken med vin, för nu är vi sådana som dricker hela dagarna och vi lämnar aldrig parken fören vi är fulla. Sen kan vi nattbada, dricka på min balkong, äta våfflor, cykla, prata och gå på kupan på lördagaroch eftersom alla har pengar tar vi måndagsöl och tisdagsöl och onsdagsöl.

Sedan fortsatte samtalet i otroligt romantiserad ton. som det alltid gör mellan Fjällström & Jones. Tack för peppen min vän.

Fridens


color my life with the chaos of trouble.

500days
500 days of summer 3 gånger på två dagar. bra skit. Matthew Gray Gubler mannen i mitt liv.

Author´s note:
The following is a work of fiction. Any resembalance to persons living or dead is purely coincideltal.
Especially you Jenny Beckman.
Bitch.
(genialt.)

En mycket bra låt från filmen som tyvärr spelas för kort stund för att nämnas i eftertexten (Enligt Ola). Men efter att ha sett om filmscenen på hög volym några gånger och lite ihärdigt sökande i 30 minuter så hittade jag den. Varsågod.





"What did you learn from your time in the solitaryCell of your mind."

Fridens.

Allt jag gör just nu har ett utgångsdatum.

Om jag går tillbaka i tiden så skrev jag den samma meningen någon gång i augusti 2008. Nu skriver jag den igen men tillvaron ser helt annorlunda ut.


Känslo extreminister?

Senario 1:
Linn och Sara sitter i köket. Det är mörkt, det är kallt i lägenheten och det är vardag. Låter detta som stora problem?. NEJ. Det är mycket små problem. Lösningar på problemen: tänd lampan. rid upp värmen på elementen/ta på tofflor. sluta klaga på vardagen. istället sitter båda på varsin sida av köksbordet likt två 80 åriga tanter och klagar över: Hur kallt det är, hur jobbiga alla dagar är, hur mörkt det är i lägenheten, hur hungrig man är. hur stökigt det är, hur allt är skit. och hur det inte finns något ljus. Sen kom alex och tände lampan. Då insåg Jag och Sara hur mycket vi klagat på allt och frågade oss varför ingen bara gått och tänt lampan.

Senario 2:
Linn och Sara sitter åter i köket men denna gången är båda lyckliga. Sara berättar om sin underbara dag. om en kärleks historia hon hört och om hur precis allt under dagen varit lyckat. Jag berättar om hur rolig lindyhopen var, hur glad man blir av musiken och spelar swing musik som höjjer våran stämningen till max. När allt är frid och fröjd då hyllar vi allt och alla runt oss.

Detta var ett exempel på hur vi fungerar. om något är fel (i detta fallet var det mörkt i rummet) då är allt fel. Så har vi alltid varit. som när i var i polen och hade blivit rånade (inte polens fel) då hatade vi allt i polen.
Medans om något är bra så är allt från gardiner till människor till maten bra. Känslo extreminister?

Nu är de vår och även om Sara faktiskt är en "Allt eller inget" människa så föreslår jag att vi kanske ska prova på mittemellan.

Dedikeras till sara och mig nästa gång vi sitter i ett mörkt kök.


Fridens.


Fresh pots.



Världens underbaraste musiker.

morgonstund har guld i mun.

Jag vakande när jag skulle! Detta är ett enormt framsteg. Jag har ätit och fixat mig och klockan är endast 10! Och jag ledig hela dagen. Ska trotts det soliga vädret fortsätta sy på en klänningen jag hållit på med de två senaste dagarna. de går framåt, toilien är färdig (ärmkonstruktionen blev grym! ska tilläggas.) så nu är det bara att sätta igång. Exalterad JA! Nu ska jag ut genom dörren och ner på panduro för att köpa tråd,  njuta av solen och köpa en kaffe för att sen sitta inne hela dagen.

Fridens.


Jag var 17 år för 10 år sen.

så känns de ungefär.
Jag och Andrea på mitt jobb pratade om att vara 17 år.
Om hur allt var så annorlunda.
Om hur man aldrig hade pengar men alltid öl och cigg (Andreas ord)
Om hur man aldrig hade pengar men alltid hb, saft och allt för starka cider (mina ord)
Om hur man alltid hade udda frisyrer och piercingar överallt (Andreas ord)
Om hur man alltid hade udda frisyrer och ingen piercing (mina ord)
Om hur allt var så spännande och olovligt.
Om hur man hade panikångest och allt för starka känslor om allt i livet.
Om hur man aldrig kom in på krogen men allt var alltid så kul ändå.
Om hur man drack för att bli mest full och om hur det alltid gick åt helvete för någon.
Om hur man alltid skrattade åt allt dagen efter i skolan.
Om hur man skulle fixade brännvin special till helgen.
Om hur pite dansar och ler var de roligaste som fanns.
Om vems legg man skulle låna.
Och om hur man såg ner på dom där äldre människor och tänkte på hur dom kunde nöjja sig med att sitta hemma hos någon halva natten utan att gå ut. Eller utan att bli så full att man inte kunde stå på benen. (detta har jag dock fortfarande svårt för. finns de på bordet så ska de tömmas.) Eller utan att skrika så fort man druckit en 7.0:a eller att tycka om att säga "jag minns inget från igår". 

Nu är jag en av de som vill sitta hemma hos någon av mina vänner en hel natt och inte behöva gå ut. Jag nöjjer mig med lite vin en fredag. Även om jag vill dricka en massa vin sen på lördagen. Min röst har tappat lite av dess decibel, jag har inga udda frisyrer och jag har en lön som kommer varje månad. Men en massa saker är fortfarande spännande. De går fortfarande ofta åt helvete för någon och jag säger tyvärr fortfarande ibland " jag minns inte mycket från igår" även om jag nu blir lite rädd när jag säger det.
Men nu tänker jag istället på hur underbart de är att inte vara 17 år längre. Om hur ung jag fortfarande är, om hur roligt de är att dricka vin sent på kvällen och sitta med mina vänner och analysera varandra. Om hur jag får göra precis vad jag vill och om hur jag själv kan gå på systemet och köpa en brännvin special (skall köpas) utan att behöva gömma den i underklädeslådan och ljuga för mamma när jag kommer hem och luktar rök.

Jag minns en gång när jag låg i en säng. En kille sa till mig: -Berätta för mig hur det är att vara 17 år? Jag minns inte vad jag svarade. men jag vet att om han frågat mig idag skulle jag ha kunnat svarat på det bättre.

Nu ska jag återgå till att smutta på mitt vin. I en lägenhet där inte mina föräldrar bor, men där min familj bor.
Och när jag är 25 år då ska jag berätta om hur de är att vara 21 år.

Fridens.






Je ne parle pas francais.

Jag pratar inte franska. Men min vän Ida gör. Och snart är vi där.


Om att gå ut och vara anonym och att hångla med gifta män du aldrig ser igen.

De är fint med stora städer. att man kan gå ut på fler än en gata. man kan vara precis hur man vill och man träffar sällan någon bekant. Ibland är Oslo den perfekta mannen han överaskar mig alltid.
(struttar iväg på gatan och vinkar fnittrande till sig en taxi. musiken börjar, zoomar ut över staden.)


Om

Min profilbild

Linn

RSS 2.0