Jag var 17 år för 10 år sen.
så känns de ungefär.
Jag och Andrea på mitt jobb pratade om att vara 17 år.
Om hur allt var så annorlunda.
Om hur man aldrig hade pengar men alltid öl och cigg (Andreas ord)
Om hur man aldrig hade pengar men alltid hb, saft och allt för starka cider (mina ord)
Om hur man alltid hade udda frisyrer och piercingar överallt (Andreas ord)
Om hur man alltid hade udda frisyrer och ingen piercing (mina ord)
Om hur allt var så spännande och olovligt.
Om hur man hade panikångest och allt för starka känslor om allt i livet.
Om hur man aldrig kom in på krogen men allt var alltid så kul ändå.
Om hur man drack för att bli mest full och om hur det alltid gick åt helvete för någon.
Om hur man alltid skrattade åt allt dagen efter i skolan.
Om hur man skulle fixade brännvin special till helgen.
Om hur pite dansar och ler var de roligaste som fanns.
Om vems legg man skulle låna.
Och om hur man såg ner på dom där äldre människor och tänkte på hur dom kunde nöjja sig med att sitta hemma hos någon halva natten utan att gå ut. Eller utan att bli så full att man inte kunde stå på benen. (detta har jag dock fortfarande svårt för. finns de på bordet så ska de tömmas.) Eller utan att skrika så fort man druckit en 7.0:a eller att tycka om att säga "jag minns inget från igår".
Nu är jag en av de som vill sitta hemma hos någon av mina vänner en hel natt och inte behöva gå ut. Jag nöjjer mig med lite vin en fredag. Även om jag vill dricka en massa vin sen på lördagen. Min röst har tappat lite av dess decibel, jag har inga udda frisyrer och jag har en lön som kommer varje månad. Men en massa saker är fortfarande spännande. De går fortfarande ofta åt helvete för någon och jag säger tyvärr fortfarande ibland " jag minns inte mycket från igår" även om jag nu blir lite rädd när jag säger det.
Men nu tänker jag istället på hur underbart de är att inte vara 17 år längre. Om hur ung jag fortfarande är, om hur roligt de är att dricka vin sent på kvällen och sitta med mina vänner och analysera varandra. Om hur jag får göra precis vad jag vill och om hur jag själv kan gå på systemet och köpa en brännvin special (skall köpas) utan att behöva gömma den i underklädeslådan och ljuga för mamma när jag kommer hem och luktar rök.
Jag minns en gång när jag låg i en säng. En kille sa till mig: -Berätta för mig hur det är att vara 17 år? Jag minns inte vad jag svarade. men jag vet att om han frågat mig idag skulle jag ha kunnat svarat på det bättre.
Nu ska jag återgå till att smutta på mitt vin. I en lägenhet där inte mina föräldrar bor, men där min familj bor.
Och när jag är 25 år då ska jag berätta om hur de är att vara 21 år.
Fridens.
Jag och Andrea på mitt jobb pratade om att vara 17 år.
Om hur allt var så annorlunda.
Om hur man aldrig hade pengar men alltid öl och cigg (Andreas ord)
Om hur man aldrig hade pengar men alltid hb, saft och allt för starka cider (mina ord)
Om hur man alltid hade udda frisyrer och piercingar överallt (Andreas ord)
Om hur man alltid hade udda frisyrer och ingen piercing (mina ord)
Om hur allt var så spännande och olovligt.
Om hur man hade panikångest och allt för starka känslor om allt i livet.
Om hur man aldrig kom in på krogen men allt var alltid så kul ändå.
Om hur man drack för att bli mest full och om hur det alltid gick åt helvete för någon.
Om hur man alltid skrattade åt allt dagen efter i skolan.
Om hur man skulle fixade brännvin special till helgen.
Om hur pite dansar och ler var de roligaste som fanns.
Om vems legg man skulle låna.
Och om hur man såg ner på dom där äldre människor och tänkte på hur dom kunde nöjja sig med att sitta hemma hos någon halva natten utan att gå ut. Eller utan att bli så full att man inte kunde stå på benen. (detta har jag dock fortfarande svårt för. finns de på bordet så ska de tömmas.) Eller utan att skrika så fort man druckit en 7.0:a eller att tycka om att säga "jag minns inget från igår".
Nu är jag en av de som vill sitta hemma hos någon av mina vänner en hel natt och inte behöva gå ut. Jag nöjjer mig med lite vin en fredag. Även om jag vill dricka en massa vin sen på lördagen. Min röst har tappat lite av dess decibel, jag har inga udda frisyrer och jag har en lön som kommer varje månad. Men en massa saker är fortfarande spännande. De går fortfarande ofta åt helvete för någon och jag säger tyvärr fortfarande ibland " jag minns inte mycket från igår" även om jag nu blir lite rädd när jag säger det.
Men nu tänker jag istället på hur underbart de är att inte vara 17 år längre. Om hur ung jag fortfarande är, om hur roligt de är att dricka vin sent på kvällen och sitta med mina vänner och analysera varandra. Om hur jag får göra precis vad jag vill och om hur jag själv kan gå på systemet och köpa en brännvin special (skall köpas) utan att behöva gömma den i underklädeslådan och ljuga för mamma när jag kommer hem och luktar rök.
Jag minns en gång när jag låg i en säng. En kille sa till mig: -Berätta för mig hur det är att vara 17 år? Jag minns inte vad jag svarade. men jag vet att om han frågat mig idag skulle jag ha kunnat svarat på det bättre.
Nu ska jag återgå till att smutta på mitt vin. I en lägenhet där inte mina föräldrar bor, men där min familj bor.
Och när jag är 25 år då ska jag berätta om hur de är att vara 21 år.
Fridens.
Kommentarer
Trackback
