Känslo extreminister?
Senario 1:
Linn och Sara sitter i köket. Det är mörkt, det är kallt i lägenheten och det är vardag. Låter detta som stora problem?. NEJ. Det är mycket små problem. Lösningar på problemen: tänd lampan. rid upp värmen på elementen/ta på tofflor. sluta klaga på vardagen. istället sitter båda på varsin sida av köksbordet likt två 80 åriga tanter och klagar över: Hur kallt det är, hur jobbiga alla dagar är, hur mörkt det är i lägenheten, hur hungrig man är. hur stökigt det är, hur allt är skit. och hur det inte finns något ljus. Sen kom alex och tände lampan. Då insåg Jag och Sara hur mycket vi klagat på allt och frågade oss varför ingen bara gått och tänt lampan.
Senario 2:
Linn och Sara sitter åter i köket men denna gången är båda lyckliga. Sara berättar om sin underbara dag. om en kärleks historia hon hört och om hur precis allt under dagen varit lyckat. Jag berättar om hur rolig lindyhopen var, hur glad man blir av musiken och spelar swing musik som höjjer våran stämningen till max. När allt är frid och fröjd då hyllar vi allt och alla runt oss.
Detta var ett exempel på hur vi fungerar. om något är fel (i detta fallet var det mörkt i rummet) då är allt fel. Så har vi alltid varit. som när i var i polen och hade blivit rånade (inte polens fel) då hatade vi allt i polen.
Medans om något är bra så är allt från gardiner till människor till maten bra. Känslo extreminister?
Nu är de vår och även om Sara faktiskt är en "Allt eller inget" människa så föreslår jag att vi kanske ska prova på mittemellan.
Dedikeras till sara och mig nästa gång vi sitter i ett mörkt kök.
Fridens.
