Den lille mannen som gillade att fundera och inte kunde simma.
Allan Fjällström är min farfar. Eller var min farfar. Han är död nu, borta, sått sin sin sista potatis, slängt in handuken, fallit av pinnen. De känns konstigt och hemskt och mitt dåliga samvete bultar bakom pannbenet för att jag bor allt för långt borta. men alla gamla människor vandrar längs den vägen så nu kan jag inte mer än hoppas att han får åka upp för den långa rulltrappan och gå genom de vita ljuset. Välkomnas och få en stor vit morgonrock, ett par sköna tofflor, en underbar säng och att någon säger buffén är åt höger och den bjuder på allt du kan önska dig.
Är man egoistisk för att man vill att någon som vill dö ska leva bara för att man vill att dom ska leva, eller är man egoistisk om man ömskar att någon som står en nära ska dö, bara för att dom vill det?
Jag väljer att citera Haruki Murakami; "Döden är inte en motpol till utan en del av livet, samtidigt som vi lever odlar vi döden." Denna japanska författare har alltid något klokt att komma med.
Vila i frid farfar. Just nu är den bruna glashästen det finaste jag äger.
Fridens liljor.
Är man egoistisk för att man vill att någon som vill dö ska leva bara för att man vill att dom ska leva, eller är man egoistisk om man ömskar att någon som står en nära ska dö, bara för att dom vill det?
Jag väljer att citera Haruki Murakami; "Döden är inte en motpol till utan en del av livet, samtidigt som vi lever odlar vi döden." Denna japanska författare har alltid något klokt att komma med.
Vila i frid farfar. Just nu är den bruna glashästen det finaste jag äger.
Fridens liljor.
Kommentarer
Trackback
