Om att prata.
Idag gör sig tystnad bäst. ibland känner jag att jag alltid pratar och pratar och pratat (vilket jag gör). ibland bryr jag mig inte om någon lyssnar. jag pratar med mig själv också, speciellt när jag är onykter så säger jag åt min spegelbild att skärpa sig hela tiden (personlighetsklyvning?)..Jag tycker om att prata. men jag tycker också om att vara tyst. men tyst kan jag ju vara när jag är med mig själv. när jag är med mina vänner har jag av någon anledning alltid något att säga. Jag vet mycket väl att dom stänger av mig ibland. när dom tittar på mig med genomskinlig blick och allt dom ser är en mun som rör på sig på en liten glad människa (eller sur). förmodligen spelas en lugn bakrundmusik. när alex säger - Men guud. till svar så vet jag att min Janice röst inte når fram.
Men jag bryr mig inte så mycket. jag pratar iaf. och jag kommer alltid hellre vara en person som pratade än en som inte gjorde de.
Men idag lyssnar jag på Dinah Washington och är tyst. För imorgon kommer Linda och då kommer jag ha allt för mycket att säga igen.
Frindens.
