Måndagsbarn
(emo rubrik) men även rubriken för veronica maggios sköna låt.. och så var de ju måndag också! dagarna har gått för fort.. min semester är slut och jag kommer inte se röken av mamma på hur länge som helst.. de känns hemskt, trist och förfärligt
sitter och andas en stund.. fan va de rycks och de slits i mig.. mormor och mamma surrar, mamma med mig och mormor med sig själv, rolf suckar och vill titta på vädret och jag svarar: -jo..jo på alla frågor.. allt är som vanligt med andra ord.. nu mummlar mormor något om att jag är stressad.. de är iaf sant
min hand skakar som fan.. nu är ju parkinsonen nära på riktigt
imorgon blir de att leva efter ett schema.. sista hela dagen i luleå.. kvällen ska jag spendera med mamma.. i lugn och ro.. de här har typ inte varit en semester iövrigt.. har stressat mer än vad jag gör när jag jobbar! men kul har de varit.. jobbigt de där när man har skilda föräldrar och mor/far föräldrar de blir en massa folk att fara och besöka! kan inte bara alla samlas i ett rum så man får hänga med alla på samma gång
på onsdag morgon bär de av mot "the big O" igen.. jobb, tältsäng och smutts. synd bara att de finns folk hemma man kommer sakna nått förbannat!
nu oroar jag mig för canser.. tänk aldrig på sånt linn.. du blir bara mer uppstressad.. bäst att ta ett glas påskmust!
fan vilket trist inlägg.. och helt obegripligt! ajja de har varit otroligt skönt att befinna sig i norrbottn några dagar att jag inte kommer tillbaka hit på ett tag känns hemskt på ett sätt men jag avslutar med semesterns insikt
Jag är klar med den här stan, och stan är klar med mig. iaf för stunden..
Fridens
