LinnSolsken

...Hur kan jag änns bry mig i att en kille jag ville ha för typ 1025 år sen utan att överdriva men som jag tyvärr blev ungdoms sviken av, menas att igentligen blev jag inte sviken för jag sa inget om vad jag ville, hur jag kände eller jag "trodde att man skulle förstå" . Ja man kanske skulle kunna kalla de min första besvikelse orsakad av en kille! I den åldern när hormonerna spritter i hela kroppen, man förstorar allt och lyssnar på deppiga låtar på hög volym i sitt rum.
Att den här karln som jag ändå aldrig nu skulle slänga mer än ett halvt öga åt, är tillsammans med en tjej jag har väldigt svårt att plasera både utseendemässigt och personligt, jag skulle kunna säga snäll, vettig och faktiskt riktigt söt, eller riktigt nedgången och rätt idiotisk..
ajja att jag både anat de här och att jag nu fick de bekräftat genom slumpmässigt snokande spelar ingen roll.. men att jag fick lite samma känsla i bröstet om än väldigt mycke mildare och att jag änns hade orken att engagera mig och tänka tanken varför och varför inte jag!? gör att jag ställer mig frågan varför har han fortfarande den effekten på mig, varför känns de som att om han skulle vela än idag så skulle jag säkert falla.. även om jag sagt vid tidigare tillfälle på krogen att jag inte kände något för honom, och de var sant! som sagt de här är bara oförklarligt babbel men svara gärna på följande fråga: Vissa män?