LinnSolsken

Om de är någonting jag är faktiskt är stolt över att säga så är de att jag mest av allt är en höst människa. jag tycker om mycker som har med hösten att göra, desamma gäller inte sommaren. På sommaren måste jag smörja in mig med solskyddsfaktor 35 om jag ska på stranden, alla tjejer kutar runt i små shorts som mer liknar boxertrosor, jag vill bara sola på stränder där de är barnfamiljer annars känns de som att varje människa synar alla ens fel på kroppen samt de är mycke kryp överallt.. visst finns de en massa saker jag älskar med sommaren, som att cykla över bergnäsbron när de är vindstilla (händer inte ofta), gå ut på färgan och titta på alla vackra människor som krypit fram, ha spontana "vi sitter ute på en gräsplätt och dricker" fester, festivaler och att natten inte existerar

men nu välkomnar jag hösten, att få slänga på sig en jacka och fingervantar och min nya, fina, stora, randiga pippilångstrump halsduk. att få andas in den där "jag känner att jag lever" luften, att få lyssna på solsken med gyllene tider när man promenerar till bussen och att alla löven blir så fina är väl den viktigaste ingrediensen.. jag pratade med en kille som också föredrog hösten om hur folk kunde prata om höstdeprisioner?? jag är lyckligast på året när de är höst och jag tycker att fler människor borde se de fina och glad i hösten! snart fyller rolf och jag år då blir de storkalas innan jag lämnar staden för gud vet när..

nu ska jag cykla till jobbet och blev genast mer peppad på att jobba när jag skrev de här.. kanske köper en basker idag :)